Kan mental träning göra mig mer positiv?

Det positiva är ju både det önskade och det önskvärda, och det är också de positiva människorna som är mer omtyckta och som får bättre relationer – både till sig själva och andra. 

I forskningen som ledde fram till den mentala träningen gjorde jag en studie där jag lät människor välja mellan positiva och negativa tankebilder. Alla valde, inte helt oväntat, de positiva. Trots de visade det sig att det var de negativa man valde när man skulle tala om vilka bilder som hjärnan lättare fastnade för. 

Du känner kanske igen dig, men vad beror det på att det vi inte vill ha fångar oss lättare än det vi vill ha? Några av orsakerna till detta tycks vara:

När det gäller dessa fyra orsaker till att hjärnan fokuserar på fel saker så har den mentala träningen arbetat fram metoder som går ut på att:

1. Kombinera överlevnadsfokus med utvecklingsfokus
2. Göra de positiva lösningarna lösningarna mer tydliga och konkreta än de negativa hindren och svårigheterna
3. Göra de positiva emotionella komponenterna i målen starkare än de negativa komponenterna i hindren

Här kommer en utförligare beskrivning:

Det förflutna — dynghög eller guldgruva? 

De gamla terapierna var inriktade på att hitta förklaringar på problem genom att identifiera negativa och traumatiska upplevelser i det förflutna. De här påstådda relationerna byggde på teorier som inte var vetenskapligt verifierade och som ofta ledde till ett konstaterande att — ”Det är inte så konstigt att jag är som jag är med tanke på det som hänt och hur jag har haft det”. 

Inom den mentala träningen arbetar vi istället, i likhet med moderna terapier som KBT, KPT och ACT, med relationen nuet och framtiden. Den mentala träningen bygger med andra ord på en acceptans av nuet som en startpunkt för en utvecklingsprocess där man skapar sin egen positiva framtid, och för att nå dit använder man sig av guldkornen i det förflutna som positiva resurser. Tidigare upplevda positiva känslor och händelser återupplevs i det ”mentala rummet” och betingas till triggers som kan utlösas i nuet och i framtida situationer.

Några konkreta tillvägagångssätt inom den mentala träningen: 

Från negativt till positivt och från problem till lösning 

När människor kommer med ett problem så blir den första frågan i den mentala träningen: Vad vill du ha istället?. Genom att snabbt skifta fokus från problemen till målen och lösningarna så blir arbetsklimatet från början positivt, kreativt och lösningsinriktat. 

Attraktiva målbilder och neutralisering av känslomässiga komponenter

Attraktiva målbilder och framtidsbilder är ett verktyg inom den mentala träningen, som genom sin positiva emotionella styrka kan skapa en stark motivation och dragningskraft, som också minskar eller neutraliserar de känslomässiga komponenterna.

Utvecklingsmodell 

K-modellen bör ersättas av en utvecklingsmodell som innebär en ständig och livslång förbättring och utveckling, utan att det behöver vara något fel på utgångsläget. ”Om bra kan bli bättre så är bra inte bra nog” säger jag i en av mina citatböcker — att arbeta med en positiv utvecklingsmodell istället för en negativ felmodell skapar ett helt annat klimat både på arbetsplatsen och i samhället. 

Istället för att ett förändringsförslag i organisationer, som lever efter K-modellen, möts av misstroende och motstånd, eftersom man tolkar förändring som att något är fel och som en anmärkning, så gör U-modellen att förslagen oftast tas emot med glädje och skapar en kreativ miljö där alla chefer och medarbetare varje dag frågar sig: ”Kan det här göras ännu bättre?”

I idrottsvärlden är U-modellen en självklarhet. Man frågar inte en idrottare som är ute och springer om vad det är för fel på hans kondition. Man kan ha bra kondition och styrka, ändå fortsätter man träna för att få en ännu bättre.

Därför blev mental träning ett välkommet komplement till Idrottspsykologin. 

När jag var styrelsemedlem i ISSP (International Society of Sport Psychology”) på 80-talet, så märkte jag ett motstånd mot idrottspsykologi bland tränare och aktiva i många länder. Vem vill till exempel få kommentaren: “Jaså, du går till en idrottspsykolog! Vad har du för fel i huvudet?”
När jag istället började kalla mig för mental tränare så blev det ett helt annat mottagande och jag kom att arbeta med detta i ett 20-tal länder på 80- och 90-talet. 

Från kunskap till kompetens genom mental träning

När man arbetar med en positiv framtid istället för ett negativt förflutet så blir det ju viktigt att undersöka kriterierna för framgång och för ett positivt liv, men när jag gjorde de första studierna för att kartlägga vad som leder till framgång märkte jag ett motstånd från dominerande K-modellen. Där ville man ju undersöka varför människor fungerade och mådde dåligt, inte vad som gjorde att man fungerade och mådde bra. 

Trots motståndet mot forskning om det människor vill ha (både medicinen och psykologin såg som sin enda uppgift att kartlägga och åtgärda problem av olika slag – K modellen) så var det viktigt för mig att efter starten av mental träning 1969 börja forska på målen för mental träning som ju har med framåtskridande och utveckling att göra (att fungera och må bättre). 

De fyra framgångsfaktorer som jag fick fram kallas för De fyra Framgångsfaktorerna eller SMAK-faktorerna och består av: 

Det viktiga är dock inte kunskapen om det positiva, utan hur man kan använda och tillämpa kunskapen för att utveckla och skapa ett positiv liv — och det är här den mentala träningen har kunnat komplettera den positiva psykologin, genom att utveckla och utvärdera den träning som behövs för att skapa detta. 

Positiv Psykologi som en viktig samarbetspartner

Forskningen om framgångsfaktorer blev accepterad och fick en uppsving 1998 när ordföranden i det amerikanska psykologförbundet Martin Seligman startade en ny inriktning inom psykologin, som kom att kallas för ”Positiv Psykologi”.
Vi träffades första gången i Uppsala på 1960-talet och sedan både i USA och i Sverige och jag tror att hans intresse för U-modellen i mental träning var en orsak till att han startade den positiva psykologin, som nu finns världen över som ett komplement till den kliniska psykologin. 

När det t.ex. gäller K-faktorn har man kompletterat den ”Negativa” psykologins utförliga forskning kring oro, ångest, rädsla, etc. med forskning kring lycka, glädje, tacksamhet, välbefinnande etc.
Man har t.o.m. fått WHO att omdefiniera hälsa till definitionen: Optimalt fysiskt, psykiskt och Socialt Välbefinnande.
Utifrån den definitionen kan väl ingen som läser denna artikel säga att man har hälsan, vilket innebär att man hela livet kan fortsätta att utveckla sin hälsa mot detta mål (vision). 

Positiv Psykologi har alltså blivit ett värdefullt samarbetsområde till den mentala träningen genom att man kartlägger, identifierar och analyserar den mentala träningens mål.
Dock händer inte mycket, hur mycket man än läser om detta, om man inte kompletterar med den mentala träningen. 

Från kunskap till kompetens 

En käpphäst för mig under 50 år har varit att visa på skillnaden mellan Kunskap och Kompetens. Det är ett så stort och viktigt område att jag nog får återkomma med det i en kommande artikel. 

Låt mig dock kort säga att det inte tycks finnas några större samband mellan Skolframgång och Livsframgång, där Skolframgång definieras utifrån betyg (redovisad kunskap) och Livskompetens som ”hur man handskas med de livssituationer” man möter efter skolan.
Det finns många människor med stor kunskap och låg kompetens och tvärtom. 

Mental Träning kan användas för att gå från Information till Kunskap (Lärstilar, Ideala inlärningstillståndet etc.) men det viktiga blir att gå vidare från Kunskap till Kompetens genom PÖTT-principen: Praktik, Övning, Tillämpning och Träning. 

Det viktiga är ju inte kunskapen om det positiva, utan hur man kan använda och tillämpa kunskapen för att utveckla och skapa ett positiv liv — och det är här den mentala träningen har kunnat komplettera den positiva psykologin, genom att utveckla och utvärdera den träning som behövs för att skapa detta. 

När jag till exempel berättar om det positiva liv som optimister har i motsats till pessimister på alla områden — från prestationer i skola, idrott, arbete till bättre relationer och ett längre liv — säger människor alltid “Åh, vad intressant! Från och med nu ska jag bli mer optimistisk”. 

Ett bra beslut, men gör man inget mer kommer man ändå fortsätta tolka det som händer på samma sätt som man gjort i åratal. Ett sådan beslut måste kopplas till en systematisk träning, där den nya och mer positiva tolkningen av livet långsamt växer fram, och efter några månader integreras och automatiseras på ett sätt som gör att man blir mer positiv på ett naturligt och självklart sätt.